Debut på rankingtävling

Jag är i extas, tom, vill skrika, finner inga ord och allt i samma veva. Vi har gjort vår första ranking tävling och jag hade inte ens kunnat drömma om det här. Nog för att jag har Rebeccas peppning om affirmationen och att visualisera i mitt huvud men ändå har det inte riktigt ens känts som en möjlighet att kunna konkurrera. Tvivel att ens kunn göra en någorlunda tävling.

Men på vår första ranking, med fantastiska poäng och fantastisk känsla tog vi en andra placering tätt efter fantastiska Louise och Snipe. Så jäkla sjukt! Så jäkla magiskt!

Nog för att jag ofta känt att vi är lite av ett underdog team som jagat och folk nog inte trott att vi är med i matchen ens.

I december spikade vi SM kvalet, i januari tog vi första pris med nya reglern i Fagersta och igår så öste vi järnet inne på Göteborgs Hundarena och fick med oss 10 fin fina rankingpoäng. Den största vinsten är dock just att det känns som att vi lärt oss segla. Vår resa har absolut inte varit spikrak, det är nog inte någons, men nu jäklar ska vi skörda frukten från förra årets slit.

Jag vill säga att allt klappade inne på plan, men såklart finns det saker att peta i och saker att säkra upp, men helheten satt och vi var där tillsammans. Exakt den här känslan hade vi på Österåker i december. När momentet är slut och jag bara känner YEEEAAAS och Kellie bara strålar och fan det finns inget annat. Fullständig Magi!

Nu ska vi ladda om, ta en tur till ReDog och stämma av att kroppen mår bra efter allt tävlingsträning och tävling för att sedan sätta en plan för kommande veckor.

Ett sidospår jag bara måste nämna, vilken härlig stämning det var på ranking, alla förutfattade meningar om kylig stämning och every man for him self, vilket skämt. Den absolut mysigaste och gladaste tävlingen jag varit på. Förutom landskampen mot Norge med Talangtruppen -16 den är ju förvisso oförglömlig ändå❤️

Avslutningsvis tack till alla som hört av sig och grattat, tack till alla som kom fram och sa fina ord om vår start men fram för allt tack till er som trodde och har trott på oss från där vår resa började❤️

2017s första tävling

Med några lugnare veckor med sparsam träning så kände jag inte att vi hade förutsättningarna att göra en dundertävling, men fokus var mer en avstämning och checka av vad vi behöver till vårens träningsperiod.
Första halvan kändes hon orolig. Fagerstahallen är rätt tight inpå med allt och jag hade värmt upp henne rätt nitiskt för att inte tappa henne i programmet. Så en del ljud och en något orolig Kellie. Men som alltid så tar hon oss alltid runt, det är sällan jag oroar mig för att vi ska nolla något.

Andra omgången var jag mer taggad,  vi värmde upp med mycket fläng, skoj och lek istället. Fick med mig en mycket bättre känsla in.

Jag är inte den som säger ”hunden gör alltid sitt bästa” för det tycker jag inte. Att säga så är att underskatta hundens egna vilja.

Men idag var nog den första halvans poängtapp mitt fel.


Däremot behöver vi hem och jobba avslut, för jäklar vad hon bågar i ingångarna nu.

Ska bli kul att gå in i en lång träningsperiod nu😍

Apporteringsdirigering 

Med Kellie la jag en väldigt strukturerad plan för att lära in app.dirigeringen. 
Steg för steg tog vi oss framåt. Inga konstigheter egentligen.

Med Peak har jag mer över tid väckt ett intresse med apporter,  gjort fullmoment men med hjälp. Kanske snittat 10 min träning per månad. Om det är är att jag gett henne möjlighet att bara smälta information istället för att nöta in det som gjort det tidseffektivare att lära in eller ej, men på något sätt så fattar hon nu.

Jag tror heller inte man ska underskatta deras iakttagningsförmåga.

Inte redo förrän nu

Jag brukar ibland medvetet låta bli vissa detaljer med motiveringen ”det ligger inte rätt i tid”.
I Pikkes fjärrdirigering har jag medvetet jobbat med stora rörelser och inte haft lika stort fokus på detaljer som stilla tassar utan mer jobbat attityd och investerat i rätt typ av rörelsemekanik. Detta för att undvika osäkerhet, för höga krav, press, med mera och sådant som kan övergå till låsningar/eye.

Över tid har jag sedan stramat åt detaljerna och nu ligger kravet på stilla framtassar. Jag trodde jag hade grundat klart fjärren men har insett att Peak haft lite svårt för ”Stand” – att stå och bara stå. Hon kan falla in i eye där och bli lite lägre i kroppen likväl som att jag upplever att hon inte står stadigt med bakbenen.

Då insåg jag att en grundsten som jag prioriterar med bakbensfjärr även är en viktig grundsten i frambensfjärren. Den berömda fällkniven.
Såklart måste ju hunden kunna fälla upp och fälla ner sig utan att röra varken fram eller bakben. När styrkan finns i den typen av rörelse så kommer även styrkan i Sitt-stå och stå-sitt bli bättre. Starkare och stadigare fjärr.
Så man kan minst sagt säga att det var en grundsten som saknades.
Nedan är en film på första passet. Hon förstår inte riktigt vad jag vill, är något frustrerad, biter i luften med mera. Men vi fick till en helt okej procent med träffar på 100% stilla fällningar så det ska nog gå över tid.

 

Träning av valpar och unga hundar

peak-8-veckor
Det finns en motsättning mot att träna unga hundar. Mot att träna valpar överlag.
Jag tror absolut att man ska grunda och fånga upp allt valpen har naturligt inklusive försöka bygga upp valpens potentiella tillkortakommanden. Men man ska ha en plan och medvetet undvika att pressa valpen i det den inte är psykiskt redo för och samma sak fysiskt. På en del valpar kan man behöva hjälpa till att hålla igen då valpen inte ser sina begränsningar.
Det är viktigt att bygga relation, skapa vardagsregler och låta den lära känna sina miljöer.

Tror nog diskussionen om det negativa i valpträning handlar mer om 6 månaders valpar som kan hela elitlydnadsklassen, springer snäva class 3 agilitybanor även om det är utan hopphinder – som i allmänhet tränas lika hårt och fysiskt som 2-3 åringar.

Jag tror rent fysiskt att många belastar hunden för tidigt vilket kan skapa onödigt slitage innan hunden är fysiskt redo för det. Men har man otur kan ju skador uppstå ändå. Likväl som att långsiktiga skador som kommer upp till utan först kring 2-3 års åldern inte heller är helt ovanligt.

Sedan är det väl individuellt huruvida man tjänar på att träna de tidigt eller inte. Ekipage som drar ifrån blir allt som oftast ändå ikappsprungna över tid och kanske till och med omsprungna sett till att de inte höll lika länge.

Jag har senaste månden reflekterat mycket över den tankeställningen och jämför hur många träningstimmar jag lagt på Kellie vs Peak och hur långt vi tagit oss på samma tid och min slutsats är – rätt självklar eg. – det är inte mängden träning utan kvalitén på passen. Detta har gjort att när jag sedan satt och fart med regelbunden träning med Peak har saker fallit på plats oerhört snabbt.
Det är ju rätt enkelt att applicera på valpar/unga hundar med, dvs att grunda en valp unghund behöver inte vara timmar och timmar av träning utan man ska bara försöka spika de passen man tar och undvika att träna ”bara för att”.

En tanke jag har i mitt huvud, en klok mening – ”Valpar ska få röra sig, men de måste få röra sig naturligt”
Man ska undvika många stereotypiska repetitioner, snäva vändningar och stopp, samt undvika för långa pass där hundarna hinner bli trötta och kan skada sig för att de snubblar, glider med mera. Men det är kanske generellt ändå. Mitt mål för 2017 är
– INGA ONÖDIGA ÖVNINGAR OCH INGA ONÖDIGA TRÄNINGSPASS – 

Peak har mer agerat pausunderhållning emellan Kellies träningspass vilket verkar har varit alldeles lagom för henne.
Jag tror det är lätt att inte kunna hålla sig från köra på om man bara har en hund att träna oavsett ålder och är den peppad och träningsglad så kör många på.
 
Jag tror det handlar om att inte pressa valp- unghund varken fysiskt eller psykiskt. Samt att på hundar som själva inte känner av sina begränsningar får man kanske hjälpa till att se hur mycket de kan köras.

Jag har blivit kritiserad för att jag satt igång mina hundar i draget rätt tidigt. Jag kan förstå att folk reagerat. Men min avvägning har legat i att antingen aktiverar jag doggarna under kontrollerade former där de får ta ut sig eller så kommer de göra någon banal grej och skada sig själva. Med det sagt har jag inte kört drag på det viset att de ”tränas” utan jag har gett dom en möjlighet att ta ut sig, få ta i under utvalda tillfällen när de vart mellan 7månader och 1 år där de bara får ge allt så de blir trötta och nöjda.

Men egentligen – det är upp till var och en hur de vill lägga upp sin träning, om vi prioriterar fel så är vi ju själva och hunden de enda som får sota för det. Jag tror dock oddsen för skador och uppbyggande träning utan biverkningar av dålig förväntan eller överbelastning är högre om man inte ger hundarna tid att utvecklas och hur värdelöst är det inte om man måste ställa av en 5 åring med sjukt mycket resurser lagda på pga. slitsam träning under tillväxt perioden.
Jag vill att mina hundar ska pensioneras vid 10 inte 5.